Båten som bultar i vilande bröst,
lutande pilträd som kysser och smeker
nyckelben, armbåge, årtull — hav tröst,
det är ju bara naturen som leker!
Tröstandet står ju i visornas makt.
Det är syrenaska — så har det uttytts.
Daggblandad ljus kamomill i dess prakt,
läppar — mot stjärnor har läpparna utbytts
Och det betyder: att famna var sky,
att lägga armen om Herakles, världen.
Så får man sorglöst ett sekel att fly.
Fågelsång följer den nattliga färden.
Лодка колотится в сонной груди,
Ивы навязали, целуют в ключицы,
В локти, в уключины — о погоди,
Это ведь может со всяким случиться!
Этим ведь в песне тешатся все.
Это ведь значит — пепел сиреневый,
Роскошь крошеной ромашки в росе,
Губы и губы на звезды выменивать!
Это ведь значит — обнять небосвод,
Руки сплести вкруг Геракла громадного,
Это ведь значит — века напролет
Ночи на щелканье славок проматывать!