Musiken gled genom parken
med toner av vemod och sorg.
Och doften av hav från faten
steg frisk från ostron på is.
Han sade: «Jag är dig trogen»
och rörde vid klänningen lätt.
Hur kalla var inte hans händer
som snuddade kärlekslöst.
Så smeker man katter och fåglar,
så ser man på skönhetens ritt.
Blott skratt i hans lugna ögon,
hans ögonhår, ljusa som guld.
Och parkens musik av fioler
når sorgset fram genom rök:
«Först nu, som en skänk från ovan,
är jag samman med den jag har kär».
Звенела музыка в саду
Таким невыразимым горем.
Свежо и остро пахли морем
На блюде устрицы во льду.
Он мне сказал: «Я верный друг!»
И моего коснулся платья.
Так не похожи на объятья
Прикосновенья этих рук.
Так гладят кошек или птиц,
Так на наездниц смотрят стройных...
Лишь смех в глазах его спокойных
Под легким золотом ресниц.
А скорбных скрипок голоса
Поют за стелющимся дымом:
«Благослови же небеса —
Ты в первый раз одна с любимым».